Det är svårt att beskriva hur bra jag mår. Hur motiverad jag är. Det här året är nästan slut och jag låg nyligen och reflekterade lite över det.

2014 började i princip med att jag fick mitt hjärta krossat i tusen bitar. Jag var i princip som en zombie i två veckor. Behövde hela tiden någon att distrahera mig och det enda jag fann tröst i var träningen. Jag bestämde mig; i år händer det!

I början var det inte så mycket mer än motivationsbilder och ett till två gympass i veckan. Min första praktik började i Januari och varade enda tills början av Mars. Mådde dåligt så fort jag av misstag använde tvålen på min praktik som luktade och var den samma som hos honom, ville bara skrapa av doften för den tog upp så mycket fina smärtsamma minnen. Men jag jobbade på det, gjorde mina squats, tittade på motivationsbilder, försökte hålla nere på godiset och läsken och minskade det intaget minimalt, men lite är ändå något. 

En av mina vänner bestämde sig också för att i år var året! Det började med en squat-challenge och slutade med långpromenader flera gånger i veckan samt en omställning i kosten. Hon fick resultat, kilo efter kilo gick hon ner och jag kämpade på med mina motivationsbilder och gympass. Jag började märka lite skillnad, men den var så minimal att bara jag tänkte på det.

Sommarlovet tog sin början och jag kunde se att jag tappat något enstaka kilo, men det boostade mig. Jag höll mig till läsk på helgerna, var ute och sprang eller powerwalkade varje dag med min motiverade kåmpis ^^ Vi båda hade aldrig mått bättre och jag blev så galet inspirerad av hur bra hon mådde och hennes resultat.

En kväll efter popcornmys och jag hällt i mig cola började jag fundera. Vad var egentligen anledningen till hennes mycket tydligare resultat? Hon skötte maten bättre, så var det med den saken. Samma kväll skrev jag ett meddelande där jag sa att jag inte skulle dricka läsk fram tills min födelsedag, vilket var nästan 3 veckor. 

Någon stans här beslöt jag mig för att väga mig för första gången på ca 2,5 år. Jag var beredd på en siffra närmare 100 kg då jag vägt 93 kg sommaren innan (ofrivillig vägning på sjukhuset när jag blev sjuk). Siffran visade 91 kg. Jag dog typ av lycka.

Allt flöt på, jag kämpade på med min träning som försvårades någorlunda när benhinneinflammationen slog till. Mitt älskade springande avbryts alltid av något.... 

Meeeeen jag satte mig på träningscykeln istället och la mer tid på att träna mage och rygg. jag stod stilla under en längre period då jag hamnade i en svacka efter jag fyllt 18. Jag åt lite sämre osv, men inte dåligt. Fuskade med lite choklad etc som ändå bara fick mig att känna mig ofräsch och dålig, så jag la ner. Åt dock onyttigt i Grekland med tankarna; det är så varmt så jag förbränner allt. Vilket stämde typ i alla fall. Hade inte ått upp något när jag kom hem.

Kände mig för behov av en kickstart och beslöt mig tillslut för att göra 21 days-challenge utan choklad, godis, vanlig läsk, glass etc. Jag klarade det och trots att jag varit förkyld och inte kunant träna så visade vågen -5kg när jag vägde mig. 5kg på 3 veckor! Det avr helt sjukt. Och jag ahde inte ätit mindre, hade fyllt upp mina kalorier, men bara att jag itne åt något godis hjälpte så mycket! Jag kände då att det bevisade så som jag alltid känt mig; En smal tjej fast i en mullig/tjock (alla tycker ju olika) tjejs kropp.

Jag hade från och med Augusti börjat gå regelbundet på Box-pass som jag blev kär i. Det har bidragit till oerhört mycket, bl.a. en starkare rygg som underlättade mitt kiropraktorsbesök den här månaden!

Jag har nu mot slutet inte vägt mig särskilt mycket. Efter min resa till Dublin (som jag trots skräpmat också klarade mig från viktuppgång pga ständig promenad och shopping) pendlade jag mellan 81 och 82kg och jag är nöjd över att jag klarat mig så bra.

Nu innan jul kände jag att jag behövde tappa några kilo extra för att kunna må bra på julafton. Kör en variant av 21 days-challenge och hittils går det bra! Jag vägde mig i morse och har äntligen nått mitt mål med hösten; Att hamna under 80 kg-strecket. Vägde 79.9 kg (DET GILLS!!!) och kände mig bara så förjävligt bra! Jag trodde inte jag gått ner något, snarare upp, men det måste varit 60 årskalaset i helgen som lurade mig, för här går det neråt, ladies and gentlemen och så ska det fortsätta.

Långt inlägg, förväntar mig inte att någon ska läsa det xD Men hade ett behöv att skriva av mig mitt lyckorus.

En av mina vänner sa; Fattar du hur snygg du kommer vara till studenten?!

Och när jag tänkte på det... Så kunde jag faktiskt förstå det! Det händer verkligen, efter alla år av att må dåligt, så gör jag något åt saken och jag är så glad.

Året började med kraftig övervikt och ett brustet hjärta. Det slutar med att jag är drygt 15 kg lättare och jag har världens finaste pojkvän, ett liv fyllt med positivitet och lycka och är omgiven av så många underbara människor!

Tack alla vänner som står ut med mig och mitt snack om träning och motivation och viktnedgång och mina mått, före-och-efter bilder (som ni får se när jag känner mig bekväm nog med efter-bilderna). Bara.. tack, älskade ni<3

Bjuder på en mindre "showning" före och efter :)